Livet rullar på även om det självfallet händer en hel del galna saker. P sköter sig utmärkt, förutom att han är totalt skoltrött. Han är omöjlig att väcka på morgonen så tack gode gud för för att det är jullov.

F kör sitt race. Hon slutade röka för att övergå till smygrökning. Nu har bubblan spruckit. Vi har egentligen bara väntat ut henne och försökt att visa henne att vi faktiskt förstått att hon fortfarande röker. Vi tog beslutet att spela med i hennes spel noggrant och det blev pay off. Igår under en jobbig stund i bilen (tur hon hade sitt ex med sig) frågade hon om hon kunde ta bara en cigg? "Du avgör själv" svarade jag lugnt medans jag vände mig om, kollade in i hennes stora kattögon och sa: - eller ska vi lägga korten på bordet? Då brast hon och grät floder. Nu kan vi äntligen börja om från början och hennes läxa om att bära saker inombords för att sedan bygga om sannningen i en egen bubbla börjar ta form.

Hon skär sig fortfarande lite lite. Inte ofta, inte mycket. Hon berättade förut om att hon skurit sig på benet och det har hon nu vågat visa. De ärren är faktiskt både större och lite djupare. Jag har förvarnat henne om att snart måste jag reagera starkare. Däremot föder jag inte hennes ego längre med min rädsla vilket har fått henne att inte använda skärandet emot mig. "Vill du att jag ska gå in dit och göra detduvet istället? Vill du verkligen det? Normal frågeställning från en arg och uppretad F. Sist svarade jag henne lugnt att det är ditt val och att DU får i så fall ta konsekvenserna.

Nu nalkas morgonkaffe.