Tänk om jag skulle ta och fortsätta skriva här, who knows?

Trött och ledsen

Jag är sliten, trött in i benmärgen. Kan inte fokusera, lyssna in och vara bra. Jag gråter lätt och känner mig ganska tom. När ska denna känsla försvinna?

Förståelse

Jag ringde och berättade allt. Kvinnan jag pratade med förstod precis. Hon berättade för mig att jag och F:s pappa har gjort helt rätt. Tji fick du, förbannade skolsyster!

Min mamma intuition fick rätt. Den sa mig att F inte följer samhällets regler, F ligger inte inom samhällets accepterade ramar. Hon har sin egen väg och sina egna ramar. Den kan inte alla förstå. Kvinna förstod och gav mig känslan av ordlös bekräftelse. Ett litet "nu tar vi över". Självklart tar de inte över men jag kan kanske vila lite, i allt.

Jag vill även passa på att tacka dig, Maria, för din fantastiska kommentar, dina ord och för att du så osjälviskt delade med dig av dina erfarenheter och tankar, stor stor kram till dig.

Det händer mycket i mitt liv just nu. Jag har dragit igång en egen utredning. Inte jag alltså men jag har ringt VUXENPSYK typ och sagt att "Hej, jag heter Tonårsmamma och jag tror att jag har ADHD". Det var det enda som behövdes och bollen är nu igång.

Äntligen

F ringde idag. Hon befinner sig för närvarande hos sin pojkvän. Det har hänt igen. Hon har skurit sig.

Idag, mitt på dagen låg vi och småpratade i telefon. Jag frågade henne då direkt ut om hon skurit sig på sistone? Hon svarade då nej. Senare, nu på kvällen kunde hon inte hålla sig utan hon ringde, var ledsen och sa att det visst hänt. Jag hade det på känn.

Jag svarade henne lugnt, sansat men inom skrek jag. Inom mig ville jag bara materialisera mig och åka till henne via telefonen och hålla henne hårt hårt. Jag sa att nu är det nog dags, dags att vi kliver in. Jag vill det, svarade hon nu lugnt tillbaka, det är dags. Väntan är över. Vi har lyckats att på hennes eget vis få henne att inse att hon inte behöver klara denna ångest ensam.

Imorgon ringer jag och berättar allt.

Lilla F. Lilla fågelungen min. Så stark men samtidigt så skör.